Emma Watsons speech for the UN

"[...] the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.
 
For the record, feminism by definition is: The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.
 
 
"When at 14 I started being sexualized by certain elements of the press.
 
When at 15 my girlfriends started dropping out of their sports teams because they didn’t want to appear “muscly.”
 
When at 18 my male friends were unable to express their feelings."
 
 
"These rights I consider to be human rights but I am one of the lucky ones. My life is a sheer privilege because my parents didn’t love me less because I was born a daughter. My school did not limit me because I was a girl. My mentors didn’t assume I would go less far because I might give birth to a child one day. These influencers were the gender equality ambassadors that made who I am today. They may not know it, but they are the inadvertent feminists who are. And we need more of those.  And if you still hate the word—it is not the word that is important but the idea and the ambition behind it. Because not all women have been afforded the same rights that I have. In fact, statistically, very few have been."
 
 
"In 1997, Hilary Clinton made a famous speech in Beijing about women’s rights. Sadly many of the things she wanted to change are still a reality today. But what stood out for me the most was that only 30 per cent of her audience were male. How can we affect change in the world when only half of it is invited or feel welcome to participate in the conversation?
 
Men—I would like to take this opportunity to extend your formal invitation. Gender equality is your issue too.
 
Because to date, I’ve seen my father’s role as a parent being valued less by society despite my needing his presence as a child as much as my mother’s."
 
 
"We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.
 
If men don’t have to be aggressive in order to be accepted women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.
 
Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong… It is time that we all perceive gender on a spectrum not as two opposing sets of ideals."
 
 
"I am inviting you to step forward, to be seen to speak up, To be the he for she. And to ask yourself if not me, who, if not now when?"
 
 
Emma - you are amazing. Titta på hela hennes tal här.
 

Trubbel

Flera av mina nya vänner här på Irland frågade mig i måndags hur det gick med valet. Med sammanbitna läppar skakade jag på huvudet som svar till dem. Fucking 13 procent. FUCKING 13 PROCENT. Det är inte okej. Men, precis som flera andra kritiker så tror jag inte på att bara lyssna på vad SD vill säga, utan vi behöver istället lyssna på väljarnas skäl varför de röstar på dem. För mig är SD ett farligt, populistiskt, men fortfarande ett missnöjes-parti. För att isolera landet är igen bra lösning. Det är endast en dum utväg. Sverige ska inte heller bara vara ett öppet land, vi ska vara ett land där en kan leva lyckligt i också.

Jag läste ett citat och verkligheten slog mig i magen // Det finns inget smidigt sätt att göra slut

 

Next out

Tidigare i våras besökte Anders Borg mitt Campus och höll i ett lunchföredrag. Idag kom Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet, för att göra samma sak! Självklart var jag där för att lyssna. Även om jag inte är medlem i något parti, tycker jag att det är både viktigt och intressant att hänga med i politiken. Om mindre än två veckor är det EU-val; vår chans att påverka unionens framtida utveckling!
 

Lucka nummer 16: Berätta om det bästa köpet i ditt liv

Okej, det är bara att erkänna - jag är en stenåldersmänniska. Varje morgon då himelen är grå försvinner allt logiskt tänkande för mig. Jag ser siffrorna men kan inte förstå att det dags att gå upp, vaken klockan 9.00 eller 11.00. Svart och grått är bara två olika nyanser av samma färg, en avsaknad av ljus som min kropp behöver för att fungera. Som tur är det vintersolstånd om bara ett par dagar och då vänder det, skönt!
 
Jag vet att det idag är den 17 december, men låt mig stanna kvar vid morgonens förvirring och istället svara på gårdagens lucka i Emily Dahls julkalender för bloggar, Berätta om det bästa köpet i ditt liv. Jag har nämligen sedan en tid tillbaka tre saker som jag anser är mina bästa matriella investeringar någonsin.
 
Först och främst, min Ipod nano. Mörkblå, sista modellen innan allt blev toutch och med 8GB minne. Gick omkring och lyssnade på mest Nena hela tiden, för all hennes musik ligger inte uppe på Spotify. Idag hoppas jag att den person som hittade min Ipod på universitetets toalett är jävligt lycklig, för att jag glömde den där i all hast försenad till en föreläsning och då blev den tagen. Min kärleksförklarning till mina Dr. Martens har jag redan skrivit om. Sist är min bästa investering en P-stav i högra armen. Om någon bekannt såg mig när jag gick till ungdomsmotagningen för ett år sedan skulle jag nog ha dött av skam, men idag är jag mest nöjd och har min kandidatexamen försäkrad!

Fyra bra saker med en oktobervecka

 
♠ Att läsa boken Egalias döttrar skriven av norska Gerd Brantenberg. Hon vänder på patrikala strukturer och hur skulle världen egetligen se ut om alla direktörer var kvinnor och det var män som var tvungna att bära pehå?
 
♦ Att gå utanför den heliga trekanten Campus - Trappan - DK och ta en spontan fika med vänner på Espresso House istället.
 
♣ Att gråa morgonar fortfarande är mysiga. Jag brukar ofta sätta på mitt alarm lite tidigare än vad jag behöver för att kunna ligga kvar, gosa i den varma sängen och lyssna på radion under morgonen. Eller ha en amerikansk frukost, då jag tittar på Mad Men och dricker te ur min Starbucks-mugg.
 
♥ Att inatt kommer jag sova bredvid älskling, och två nätter till efter det. Idag ska jag nämligen åka till Stockholm! Jag kommer säkerligen att sväva på små, rosa och lyckliga moln under hela helgen.

Vi lever i ett ätstört samhälle

För ett par dagar sen skickades ett pressmeddelande om en ny butik till bland annat bloggarna Colorelle och Flora Wiströms, signerat av en viss Miss Skinny. Vi välkomnar ett smalare ideal vågade de till och med skriva rakt ut under ett par anorektiskt smala ben. Reaktionerna lät sig inte väntas. Flora skrev argt om att det är partikatet som skapar skeva onormala kroppsideal för kvinnor. Ulrika - kvinnan bakom bloggen Colorelle - ifrågasatte istället dagens modeindustri starkt. Men en sak var de överens om: detta triggar ätstörningar. Detta är FEL. Alla är fina precis som vi är utan att vi ska behöva mixtra med vår vikt.
 
Idag kom ett annat pressmeddelande ut från Miss Skinny. Men istället för att välkomna ett smalare ideal gick de ut med budskapet Say bye bye till Miss Skinny tillsammans med en video. Den kan ni se här:
 
 
Miss Skinny är således inte en butik, utan en kampanj för att få folk att haja till. Och reaktioner - det fick dem! Inte bara på bloggar, utan också i tidningar, Twitter och Facebook. Bakom kampanjen ligger Frisk & Fri - riksföreningen mot ätstörningar, som ville uppmärksamma åt vilket håll som utvecklingen går ut.
 
Men, det kan bli bättre! Jag känner en av eldsjälarna. En av mina klasskamrater är nämligen volontär för Frisk & Fri, och vi har haft mååånga diskussioner om ätstörningar, mat och psykisk hälsa under den tid som vi har gått tillsammans på universitetet. I våras gick jag och såg på en monolog gjord av henne om detta, som jag skrev om här i En bubbla av glas-inlägget.
 
"Det spelar ingen hur mycket du väger. Det viktigaste är att du mår bra."

Ovan kloka ord är från början sagda av min mor. Ta till er detta. Tro på det. Sprid budskapet. Tillsammans kan vi förändra!
 

Läselektyr del 2

Varför oförstörbara strumpbyxor inte finns.
Ett inlägg signerat Emma Sundh som belyser hur vi på bästa sätt håller på att förstör våran värld idag - nämligen genom miljöförstöring. Texten är välskriven och som på ett enkelt sätt belyser vilka konsekvenser vårt levnadssätt kan ge i framtiden. Emma Sundh är en inspirerande kvinna på många olika sätt. Heja!
 
Jag har en övertygelse om att vi måste förändra vårt levnadssätt för att förbättra miljön - och detta innebär en modernisering och inte en tillbakagång till stenåldern som många tror. Den moderna människan år 2070 kommer att vara mer medveten om vilka miljöpåfrestningar människan kan skapa, och undrar "hur dumma var de egentligen?" när de blickar tillbaka till den historiska epoken post-industrialism. I framtiden kommer vi veta bättre!
Läs en artikel om förändringar i livsstil och system här
 
Såklart vill du också vara med och påverka! Surfa in på hemsidan och skriv under på ett upprop för en radikalare klimatpolitik. Här går det också att finna mer information angående vår miljö. Bland annat finns den här kortfilmen som på 69 sekunder kortfattat beskriver hur ekonomisk tillväxt kontra naturens resurser kan fungera:
 
 
Ett par avslutande ord: ingen kan vara perfekt. Inte jag heller (vilket jag kan behöva påminnas om ibland). Men alla kan göra något litet som förbättrar världen. Ansvaret ligger inte helt på industrin, eller på dina axlar för att miljön att i mångt och mycket förstörs idag. Men föreställ er om Sveriges alla 9 606 522 invånare börjar källsortera och blir mer medvetna konsumenter - vilken skillnad det skulle bli! Jag har insett detta, och därför strävar jag efter att bli mer klimatsmart. Hoppas att ni också gör det!

Läselektyr del 1


Idag har jag och mina studiekamrater varit kändis för en dag! I alla fall i Norrköping och resten av Östgötaregionen. Gratistidningen Extra Östgötland blev nämligen intresserade förra veckan av att vi som går andra året av samhälls och kulturanalysprogrammet ska få ha vårt examinerande seminarium för den här kursen på stadshuset - inför kommunkvinnor och män inbjudna från hela länet (!) och ville skriva en artikel om det. Så idag har jag och min grupp har varit dagens stora nyhet. Antagligen är vår studie så pass intressant så den förtjänade all uppmärksamhet den kunde få, eller så hade tidiningen helt enkelt nyhetstorka och skickats in till tryckeriet innan skottlossningen som skedde här i Norrköping igårkväll. Läs och avgör själva!

http://etidning.extraostergotland.se/exoexo/indexDesk.aspx

I am a child of my time

Frustrerande nog har alla program och appar i min telefon bestämt sig för att crascha och inte låta sig repareras idag. Med utplockat batteri tänker jag telefonen vila under natten och hoppas på att den funkar igen imorgon! Annars får jag börja leta efter en ny telefon att köpa *sadface*
 
Fram till dess får jag köra oldschool, säga till en vän att "öppna porten om ca 20 minuter, då tror jag att jag är framme hos dig" och låna telefon när jag måste ringa. För om världen klarade sig utan luren för 15 år sedan, klarar jag mig nog också utan den i ett par dagar! Underligt det där hur beroende vi är av teknik idag, och att det krävs en kaputt telefon för att inse det.

Hjärnan sätter gränser för hjärtat

I måndags förra veckan satt jag utanför en liten stuga i blåsten och läste den fösta boken av Jonas Gardells triologi Torka aldrig tårar utan handskar, drogs tillbaka trettio år i tiden till ett för mig obekant Stockholm och fick ta del av en förtvivlad kärlekshistoria. Samma dag startade Pride-veckan i Stockholm år tvåtusen tretton, då hbtq uppmärksammas och firas stort. Kärlek mellan könen är inte längre någon skam, eller som ett uttryck som jag har vuxit upp med, du blir inte kär i ett kön, utan i en person.
 
Samma vecka eskalerade bloggar med diverse inlägg om att det är okej att vara kär i vem som helst ovansätt kön, så himla fint att läsa! Men igår när jag satt och tittade på en dokumentär om homosexuallitet i Uganda väcktes en fråga inom mig. Jag har än inte kommit på något svar. För att i Uganda är det så, att homofobin är ett väl utbrett fenomen i deras samhälle. Många såg idéen om att homosexuallitet är fel som en självklarhet, utan att ens reflektera över det. Jag kan dra tydliga paralleller mellan det och Sverige under första halvan av 1900-talet, då homosexuallitet länge klassades som en sjukdom. Ifrågasattes den idéen då?
 
Ja, självklart gjorde man det tillsist! Pride är ett tveklöst bevis på detta. 
 
Tillsist.
 
Den här tillgjorda fixerade idéen om att ett visst folk skulle vara farliga. Att de sprider fel moal, är sjuka och borde kunna staffas för hur de egentligen är. I Uganda är homosexuella brännmärkta, men inte i Sverige längre. Min frågan som uppstod under dokumentären är istället, vilket folk tycker vi är farliga idag? Vilket folk ser vi snett på, behandlar annorlunda på grund av fördommar och är endast en tillgjord, fixerad idé i Sverige år tvåtusen tretton?
 
Vi får aldrig sluta med att ifrågasätta, reflektera och radera de fördommar vi har idag, och försöka se hur de gestaltar sig i verkligheten. Om vi gör det kommer jorden städigt bli en bättre plats att leva på, det tror jag stenhårt på. Kärlek har inga gränser, ovansätt hudfärg, nationalitet, kön etc. Och de gränser som finns kvar, de ska vi riva!

I en bubla av glas

 
Fina Norrköping! Både du och jag lever upp till solsken och ljumna kvällar, livemusik på Trappan och glass från Halvars. Jag blir bara mer och mer förälskad i vilken stad jag har flyttat till ♥
 
Igår gick jag och lyssnade på en monolog om ätstörningar, som min klasskamrat Maja Engström hade skrivit och framförde själv under Norrköpings teaterfestival. Den handlade inte endast om mat, utan också om psykiska besvär och duktig flicka-syndromet. Sånt som förekommer i min närhet, och säkerligen i din. Ett samhällsproblem. Så himla viktigt att uppmärksamma!

Pssst...

Om ni har fem minuter över, eller om ni helst vill glömma bort vad ni måste göra just nu kan ni göra precis som jag har gjort - läsa och förfasas över två länkar som Isabelle Pedersen tipsar om på sin blogg idag.
 
Jävligt bra American Apparel
 
33 anledningar

DON'T PLAY WITH FIRE

Det är aldrig roligt att vakna av ett brandalarm klockan halv sex på morgonen när man bara har sovit i fyra timmar. Det är aldrig roligt att brandalarmet tjuter om man har har sovit i åtta timmar heller, för den delen. Men. Igår morse var det ingen som hade fått för sig att röka inomhus under en brandvarnare, utan det var på riktigt. Som tur brann inte hela huset upp, utan två modiga killar från korridoren under mig kunde släcka elden genom att tömma en brandsläckares skum över en icke-längre befintlig gardin och en soffa. Sen fick brandkår och polis komma för att se över läget. Så att allt var okej igen. Men det var riktigt nära att bli övertänt.
 
Något som däremot inte är okej ännu, är min sömn. Eld är läskigt farligt! Så snälla, var varsamma med ljus, lämna aldrig spisen på och var försiktiga med vart ni fimpar cigaretten. Spring ut om brandvarnare tjuter. Det är inte så svårt egentligen, right?

En ursäkt.

Jag tänker varken skylla på en trycknisse eller flika fingrar som flyger över tangentbordet för snabbt, utan bara på mig själv den här gången. Jag har nämligen rekommenderat Lana Del Reys musik här på bloggen, vilket jag idag vill ta tillbaka. Ni kommer snart förstå varför.
 
Mitt första intryck var imponerade. Lana Del Reys röst är väldigt vacker och hon är dessutom inspirerad av 1960-talet, precis som jag! Jag har sedan tidigare sett att många som jag följer på Instagram gillar hennes musik, och då fick jag en fix idé om att jag också skulle göra det.
 
 
Jag har alltid varit den som lyssnar på melodin, om melodin kan skapa tankar och fina bilder i mitt huvud brukar jag gilla musiken. Texten är sekundär. Flera av hennes låtar har väldigt fina, lugna melodier så jag la snabbt upp en musikvideo här på bloggen och rekommenderade er att lyssna på den också. Men jag borde ha lyssnat lite mer på hennes musik, titta på fler videos innan jag gjorde det.
 
Jag hoppas att ni som faktiskt gillar henne inte tar illa upp av nästkommande skrivna rader. Personligen känner jag att den musik, eller allt annat också för den delen, som jag rekommenderar här på bloggen ska vara något jag kan stå för, försvara om så behövs. Men det känner jag inte om Lana Del Rey längre efter att ha gjort lite mer research.
 
För det första, när jag verkligen satte mig ner för att lyssna på texten reagerar jag starkt på orden "Money is the Anthem, of success, so put on mascara and your partydress". Huh? Vilken verklighetsförankring har dem här orden? Inte min i alla fall. Jag bestämmer mig för att titta på en musikvideo istället, för att få se dem där magiska retro-vibbarna som jag tycker om.
 
Den första jag tittar på är National Anthem. Jag kan ha överseende för hur mycket hon klänger på sin bling-bling man till president i National Anthem, eftersom hon drar paralleller till Kennedy-mordet. Däremot står jag verkligen inte ut med nästkommande musikvideo till låten Ride, då hon hänger omkring med ett par motorcykelknuttar, ser allmänt porrig ut och låter dem röra henne lite som de vill. Hon verkar dessutom njuta av det.
 
Jag blir tokig! Jag vet att alla inte lever ett lika fint och ombonat liv som jag, utan på många olika sätt, men en så uppenbar anti-feminism hon visar upp tycker jag inte om. Visst, fokus är på henne i musikvideorna, men där står hon och kråmar sig, är ett objekt till männen omkring sig. Ett annat exempel är musikvideon till Born to die. Mannen i videon bestämmer över henne, tvingar henne att kyssa honom och åter igen - hon verkar njuta av det.
 
 
Är detta verkligen ett vettigt ideal för kvinnan år 2013? Känns snarare som 1950-talet. Som ni vet tycker jag om retro, men granskar det med en nypa salt. Klänningarna är jättefina, men jag skulle aldrig acceptera varken att min framtida man är otrogen med sekreteraren på jobbet eller att män får se nedlåtande på mig. Därför blir jag rätt så frustrerad att detta fortfarande kan förmedlas till omvärlden idag, 60 år senare. Det är gammalt, kom med någonting nytt!
 
Många rader för en sak som kan uppfattas som liten. Ni får gärna bevisa motsatsen för mig. Fram till dess kommer jag fortsätta att lyssna på Paloma Faith när jag vill nås av retro-vibbar. Mycket bättre!

Jag har hört en klok person säga: Att slösa bort tid är en viktig del av livet

 
Det känns som klockan har druckit en energidryck, med tanke på hur snabbt tiden har gått under 2013. Det är nästan svårt att förstå, att det bara är en och en halv månad kvar tills jag har gått mitt första år på universitet! Tiden har verkligen försvunnit bland studier, tekoppar och tågresor. Men än finns det saker att se fram emot innan jag packar min väska och flyttar hem till föräldrarna under sommaren. Som bowling och picknick i solsken. Jag och syster ska hänga på SOF - Studentorkesterns festival - andra helgen i Maj, och så ska jag gå på ett prinsesskalas. Våren är en fin tid!

Just becuse I losing, doesn't mean I am lost

Mina dagar har varit fyllda med solsken. Jag har gråtit, skrattat och vilat huvudet mot en väns axel. På lördagsmorgonen såg jag himmelens morgonrodnad när jag lånade bil och körde mot jobbet. Jag har gått på Kungliga Operan och sett på balett, och jag har tagit viktiga beslut. Satt punkt för mina cirkelresonemang. Jag ska stanna kvar i Norrköping.
 
 
Fanny är back on track igen!

20 Mars 2013

I fredags var jag och besökte min gamla skola Nyköpings Enskilda Gymnasium. Jag slogs av hur välbekant skolan kändes, för att under 2,5 år har lokalerna trots allt varit som ett andra hem för mig. Historielektionerna med professor Szczpanski. När jag satt på forum efter lektionstid och pluggade engelska stenhårt. Alla timmar jag har väntat på att min buss hem ska åka. Att köpa en kopp te och macka under förmiddagsrasten, för att sätta mig vid ett bord och prata bort tiden med vänner.
 
Samtidigt kände jag en viss distans. Det är snart ett sedan jag tog studenten och började studera på Linköpings Universitet Campus Norrköping istället. Rent estetiskt är Campus jättefint, har ni besökt den någon gång? Alla byggnader är ursprungligen gamla fabrikslokaler som har renoverats. I Kåkenhus - där jag mest hänger - finns det en tecknad serie målad på väggarna. Här har jag också börjat samla på mig fina minnen. Själv hänger jag mycket inne på biblioteket och studerar, jag tycker om själva atmosfären med all kunskap runt omkring mig. De gånger vi går i samlad trupp från föreläsning till studentcaféet för att köpa te eller kaffe. De gånger vi börjar diskutera något väldigt intressant och glömmer helt bort rapportskrivningen.
 
Tiden går fort. Men mycket händer!

Les Misérables

Jag fick en förfrågan av min fina vän Ellie om jag ville skriva en reccension om filmen Les Misérables som jag såg förra veckan. Jag är egentligen ingen stjärnkritiker, men visst har jag egna åsikter och tankar så här kommer ett par rader om den!
 
Les Misérables handlar om att Jean Valjean tar hand om en fattig kvinnas barn med namnet Cosette. Han har ett mörkt förflutet på fängelse, och när polismästaren Javert får reda på det blir han jagad. Cosette växer upp i ett allt mer segregerat Paris och till sist bestämmer sig några att skapa en andra fransk revolution... Filmen är en blandning mellan grenen historisk drama och kärlekshistoria, och så en musikal såklart. Skådespelarna sa nästan inget genom hela filmen utan allt framfördes med sång istället. Vissa kanske stör sig på detta, medan jag själv tycker att det gav filmen en extra division som jag gillar. Däremot tror jag att sången gjorde att filmen kändes lång, samt att det var väldigt mycket som hände i filmen under (bara) två timmar. Les Misérables är därför perfekt tillsammans med andra längre filmer som Avatar att titta på när man är sjuk och inte orkar göra så mycket annat! I det stora hela är jag väldigt nöjd över att jag valde att se den filmen på bio.
 

Alla hjärtans dag

♥ Mina tankar går till dem jag känner som är fantastiska, underbara och otroligt inspirerade. Ni har visat flertalet gånger att utan er finns inga skatt, och ingen tröst att få när livet känns som skit.
 
 
♥ Jag kan inte föreställa mig bättre föräldrar än Mamma och Roffe. Ni har alltid funnit där för mig, i bakgrunden och gett mig bra råd när jag inte vet vad jag ska göra. Även om ni har varit otroligt pinsamma i både den lokala matvarubutiken och på utomlandssemestrar känner jag mig fullkomligt hemma med er.
 
♥ Jag vill ge Mamma ett extra hjärta på Alla Hjärtans Dag! Under de senaste åren har vi verkligen kommit varandra nära, även om det också har inkluderat bråk och en skitsur dotter. Sen jag har flyttat till Norrköping pratar vi nästan varje dag i telefon, och den gamla schlager-drängen från 60-talet "Mamma, är lik sin Mamma" är ganska träffande (fast jag har inte fått några barn ännu).
 
 
 
♥ Syster. När vi var små kunde vi bokstavligen ta stryptag på varandra och jag gömde ditt gosedjur (förlåt!), men när vi båda växte upp i tonåren insåg vi hur bra det är egentligen att ha en syster. Du är nog den person av alla som känner mig bäst.
 

 
♥ Jag har särskilt ett par fina vänner att nämna! Mina tjejer från byn, genom att bo i ett litet tält tillsammans under en vecka varje sommar på scoutläger - då lär man känna varandra på riktigt. Detta bevisas senare när vi spelar sanning och konka (fast bara sanning) och kan svara på varandras frågor. Vilka om inte er skulle jag smsa när jag är hemma i byn och sugen på en spontanfika?
 
♥ Mina fina Nyköpings-tjejer. Jag saknar er något otroligt ibland här i Norrköping! Men jag vet att ni är bara ett sms, en telefonsignal eller några klick på Facebook borta för att prata lite. Efter att jag hade haft min krasch i början av året kunde jag gråta av vemod i telefon med min pojkvän, men när jag började tänka på er grät jag istället för tacksamhet och lycka, för hur kan jag må dåligt med er i min närhet?
 
 
♥ Jag tycker också om mina nya bekantskaper här i Norrköping. Redan under hösten har vi fått fina minnen att skratta åt i efterhand, och jag hoppas på fler i framtiden!
 
♥ Sist men inte minst Ville, min pojkvän. Jag älskar dig, hör du det? Jag älskar dig precis som du är, med dina små egenheter, ditt fina leende, till och med ditt bus när jag egentligen inte är på humör för sånt. Snart sätter jag mig på tåget för att vara med dig under helgen. Vad jag ser mest fram emot? Att få sova bredvid dig, att få vara nära dig hela tiden, även om det innebär en dragkamp om täcket mitt i natten.
 
Liebe fragt nicht
Liebe sucht nicht
Liebe ist, so wie du bist

Kärlek frågar inte
Kärlek söker inte
Kärlek är, så som du är
 
NENA

RSS 2.0