Vykort från Jämtland

 
För några år sedan tyckte jag att det var jätte-jätte-tråkigt att följa med upp till Jämtland. Nu börjar jag däremot tycka att det är rätt så mysigt istället. (Börjar bli på tok för mycket lik min mamma...) Dagarna såg ut ungefär såhär: läsa - fiska - läsa - plocka blåbär eller hjortron - läsa lite till - hjälpa till och lägga ut nät för att sedan avsluta med ett par kortspel innan läggdags. Att kunna stanna upp i ögonblicket, andas och se över en vacker fjällsjö är fantastiskt!

Systar och choklad gör livet uthärdigt

Facebook, Instagram och nu så bloggen - att skryta om min syster är något jag gärna gör över sociala medier! I början av juni tog hon studenten med fina betyg och är fantastiskt duktig på att spela flöjt, nu har hon flyttat till Island för att jobba (!!) Både hon och min vän Sara som jag hälsade på i Reykjavik förra året åkte dit efter att ha sökt via förmedlingen Nordjobb. Vilken utmaning och stort äventyr!
 

Music is love in search of a word

I lördags åkte jag till Berwaldhallen för att lyssna när syster hade konsert! Hon är nämligen med i en ungdomsorkester på Stockholms kulturskola, och tillsammans med Sverges Radio Synfoniorkester hade de öppet hus i helgen.
 
 
De musikaliska generna i vår familj hoppade helt över mig men hamnade dubbelt i min syster - hon är jätteduktig på att spela tvärflöjt! Så pass bra att hon själv fick inleda ett musikstycke, ta emot en egen applåd och beröm från alla olika håll och kanter. När om inte är det okej att skryta på sociala medier om min syster vid ett sådant tillfälle? ;)
 

Vintersemester

Hallihallo!
 
Inatt sparkade jag av mig skorna och började packa upp klockan halv ett på natten, äntligen tillbaka hemma i Norrköping efter flera timmars resande med både bil och tåg. Ni måste förlåta mig - kartor är inte min stakaste sida inom geografin - men jag var inte uppe i Jämtland och åkte skidor, utan Härgedalen istället på skidorten Ramundsberget.
 
Att dansa ner för backen på skidor flera timmar, med endast avbrott för varm choklad i fjällstuga och basta när man kommer hem - det är en riktig skidresa enligt mig! Vilken tur att min familj tycker så också. Att spela kortspelen plump och sjuan vid köksbordet varje kväll är också obligatoriskt. Datorn fick däremot följa med upp, helt ledig var jag inte från studierna. Men det var helt klart värt besväret, för skidor är nog den enda sport jag riktigt gillar!
 
 
 
Min pojkvän följde också med!
 

A dream is just a dream. A goal is a dream with a plan and a deadline.

Igår blev det ingen fest för mig, men istället har jag gjort en annan sak som inte stod uppskriven på listan i måndags. Saningen är att jag inte har vågat skriva ett ord om det här på bloggen under hela hösten eftersom inget har varit säkert bestämt. Men - idag har jag skickat in min intresseanmälan för utomlandsstudier nästa termin!

Det här betyder inte att jag SKA åka iväg i höst, utan jag har bara bearbetat två olika förslag och fått de godkända av mitt program. Nu är det upp till LiUs nämd för utomlandsstudier om jag får åka iväg eller inte! Det är konkurrens om platserna på de olika univeristeten, så håll tummarna för mig är ni snälla! Lovar att ni får följa med här på bloggen om det blir till verklighet ;)
 

Enskilda kan inte festa - eller?

Igår var jag åter igen i Nyköping, den här gången för att gå en stor festmiddag där vi firade gamla skola Nyköpings Enskilda Gymnasium 10 år! Kan inte på ett enkelt sätt beskriva hur viktiga de åren på skolan har varit för mig. Jag är otroligt stolt över att fortfarande vara en del av den gemenskap som finns på Enskilda, fast jag tog studenten för ett och ett halft år sedan. Ja må hon leva... Hurra, hurra, hurra!
 

Årsresumé

Mitt år 2013 började med nyårsfirande i Nyköping med fina vänner!
 
Sju dagar senare fick jag en krash och tårarna bara rann under en bussfärd hem med min syster. Våren kantrades med vad jag kallar för "ohälsosamma tankar", vilket kortfattat innebär att överanalyserar allt och alla mer än vad jag borde. I detta fall handlade det om jag hade valt rätt utbildning eller inte. Men en vårdag i April orkade jag helt enkelt inte längre och försonades med mina tankar. Kom fram till beslutet att fortsätta och mår bra av det än idag! Tror att alla funderar över detta någon gång i varierande grad av förtvivlan.
 
Åkte till Uppsala en helg och besökte vänner ♥
 
 
Min pojkvän tog studenten och jag bjöd iväg honom på weekend i Uppsala som studentpresent ♥
 
Annars jobbade jag och spenderade mycket tid i Stockholm under sommaren.
 
... Förrutom när jag följde med min familj på roadtrip till Norrbotten och fiske i Jämtland!
 
 
Var med och genomförde Nolle-P för årets nya studenter på mitt program - det största, mest arbetsamma men också roligaste projekt jag har genomfört hitintills!
 
 
Åkte till Reykjavik i slutet av september för att hälsa på en vän.
 
 
Utöver mitt kandidatprogram Samhälls och kulturanalys har jag även under hösten studerat grundkursen för geografi! Riktigt intressant faktiskt, är nöjd över att börja med det fastän 200% studier kräver mycket tid för att hinnas med.
 
+ mitt studiesociala arbete som fadderist, stand in-festerist, marknadsföringsansvarig i SKA-sektionen (har även startat upp miljö-arbete) och helger som spenderas med min pojkvän i en annan stad. Puh! Hur har jag lyckats med allt egentligen?
 
År 2013 ska avslutas och år 2014 inledas med en vegitarisk afton med vänner åter igen i Nyköping. Bästa! ♥ Brödet jag ska ta med står just nu i ugnen och snart ska jag svida om till en finklänning, gott nytt år på er!

Mittwoch

Idag har alla mina fördomar om tysk mat besannats - bratwurst, sauerkraut, potatis och stekt rödlök. Däremot smakade det bättre än vad jag hade förväntat mig! Jag kunnde inte ha fått en bättre korridorsgranne än Sophia som bor bredvid mig just nu. Inte bara för att kunna prata tyska med någon, utan vi har också på kort tid blivit riktigt bra vänner!
 

hashtag dinnerwithfriends

Magiska kvällar, vad är det? Är det när övernaturliga saker sker, eller bara tillfällen när man känner sig extra lycklig och nöjd med livet? I så fall var min torsdagskväll magisk den här veckan. Då var det nämligen hög tid för att bjuda in några vänner på middag hemma hos mig, ockupera ett kök i korridoren och servera tacos ur matlådor. Sammanfattningsvis pratade vi mycket på engelska, det var kulturutbyten på hög nivå och massor av skratt! Kvällen slutade inte med middagen, utan vi fortsatte med att sitta i mitt rum, dricka te och prata länge. Jag tror att kvällen knappast kunde få bättre betyg än orden "Thanks for the dinner Fanny, had a good time. And your friends are really nice!"
 

Last saturday was my first time when I wore a red bow tie, instead of a orange one

 
Lite hastigt och lustigt - precis som en kamerabild tagen i spegeln - är jag numera en festerist i SKAndal. Festerister är de som anordnar fester på vårt kårhus Trappan i Norrköping. Först hade jag inga alls planer på att bli festerist, eftersom med 200 procent studier och arbete för SKA-sektionen har jag knappast tid, ork och energi för att engagera mig i fler saker just nu helhjärtat. Meeen vad gör man inte när ens vänner behöver hjälp? Jag ställde dock kravet att min roll i festeriet kommer att vara att hjälpa till när jag kan och inte behöva ta något större ansvar, eftersom jag måste sätta en gräns för hur mycket jag faktiskt orkar att göra. Viktigt! Däremot ser jag det här som en ny och rolig erfarenhet, som i helgen när jag för fösta gången satte på mig de röda hängslerna och den röda flugan för jobb på Trappan!
 
 
P.S Varför kan jag inte alltid ha en lika bra hårdag/natt som på bilden ovan?! Jag måste bestämt börja använda min hatt mer igen...

Fairyland

Så, vad gjorde vi under vår tid i Reykjavik? Vad gör man på Island? Jo, upptäcker den fantastiska naturen såklart! Tidigt söndag morgon satte vi oss på en av de kollektivtrafikens landsortsbussar som faktiskt gick och klev av vid berget Esjans fot, som ligger precis utanför staden.
 
 
Bara av den lilla del av Island jag såg därifrån under vår vandring uppför imponerade mig enormt! Tänk att vulkaner har skapat allt detta för inte alls länge sedan ur en geologiskt perspektiv. Men samtidigt har det gått tillräckligt lång tid för att magman ska omvandlas till nya stenarter, djur och växter har spritt sig omkring på ön, glaciärer bildas och tillsist vikingarnas upptäckt av landet. Resten är historia.
 
 
Förstår fullkomligt varför Island kallas för sagornas land! Jag kunde nästan se hur älvorna dansade över bergsluttningens äng när vi var där.
 
 
Det finns en anledning varför Island besöks mest av turister under sommarmånaderna - vädret. Det var småkyligt och grått ute när vi var där i slutet av september, men inte hindrade det oss för att vandra! Att gå ut i naturen var något jag verkligen ville göra under vistelsen, så jag är jätteglad över att vi faktiskt gjorde det. Det känns som att bestigningen av Esjan endast var en försmak om hur det kan vara på Island, och jag har redan bestämt mig att i framtiden besöka landet igen för att se mer. Tänk att faktiskt åka ut och vandra på vulkan Katla, eller besöka nationalparken vid glaciären Vattnajökull...!
 
 
Jag är också sjukt imponerad av att Sara kan isländska! Jag behövde knappt prata engelska under resan, hon skötte snacket på deras egna språk istället.
 
 
Såklart ska skyr ätas när en besöker Island! Jag smakade också på torkad fisk, något väldigt typiskt och traditionellt för landets matkultur. Föreställ er kombinationen en stark smak av fisk, fast i chipsform... Detta var en sensationell smakupplevelse för mina smaklökar, som därefter föredrar att äta färsk fisk från Jämtland separat från fredagsmyset. Men, jag vågade smaka!
 
Efter ett par timmars vandring och väntan på bussen tillbaka till Reykjavik igen var det skönt att besöka ett isländskt badhus under kvällen. Tänk er att ligga i en liten bassäng med 42 graders värme efter att ha vandrat... Ah! Något som jag tyckte var komiskt är att alla bassänger är utomhus hela året om, men islänningarna behöver i alla fall inte oroa sig för att vattnet ska bli för kalt tack vare de geotermiska aktiviteterna under marken. Det varma vattnet används också bland annat till att värma upp maken under vägar, så de slipper lägga ner miljoner på snöröjning under vintern. Smart!

1971 kilometer bort och två timmars tidskillnad.

En dag tänker jag skaffa mig en stor karta att sätta upp på väggen. Den ska vara svartvit så att jag kan fylla i de länder jag har besökt med färg. Just det här landet tror jag får bli blå, eller möjligtvis turkos. För att jag har numera besökt naturens, sagorna och fartdårarnas land - Island. Just nu jobbar en vän till mig där i en liten by, men pga mindre bra resevägar (eftersom turistsäsongen är slut) så möttes vi istället upp i Reykjavik för en weekend tillsammans. Så himla roligt att få höra och se med egna ögon om hur hennes liv utspelar sig där borta!

 


Imorgon flyger jag till glaciärer, gejsrar och heta källor; mitt i sagornas land


20 September 2013

Som ni säkert har förstått har jag varit helt upptagen med alla andra saker förutom bloggen..! Kortfattat svar: studier på 200% tar också dubbelt så mycket mer tid än tidigare. Vilket får mig att undra vad jag egentligen gjorde i våras..?
 

I onsdags den här veckan var jag i alla fall jättepepp men samtidigt nervös inför det mycket medieomtalade seminariumet i stadshuset. Har numera tappat räkningen på hur många tidningar som faktiskt har skrivit om oss, en av mina klasskamrater blev till och med intervjuad för webb-tv! Som jag tidigare berättat för er besökte också kommunkvinnor och män seminariumet, presentationsångesten var därför stor. Däremot gick jag under eftermiddagen hem med ett leende på läpparna och många fina idéer i huvudet. Diskussionerna efter varje presentation av studier var mycket givande och konstruktiva, det bästa jag har upplevt under min tid hitintills på SKA! Visst, allt gick inte perfekt men det fick mig att inse vad jag behöver bli bättre på i framtiden. Det var också väldigt roligt att få testa våra resultat "på riktigt" och inte bara inom universitetets fyra väggar. Mer liknade saker i framtiden - ja tack!
 
Jag gick direkt hem från seminariumet till geografi-anteckningarna. Som den otrogna SKA-student jag numera är har jag idag under förmiddagen skrivit och överlevt min fösta salstenta. När jag först klev in i salen med över hundra bänkar - alla strikt uppradade åt samma håll - fick jag hjärtklappning och OMG HUR SKA JAG KLARA AV DET HÄR?! rusade igenom mitt huvud. Tentorna delades ut. Jag började läsa av frågorna. Och jag insåg... att de inte var så svåra. Hjärtklappningen lade ner sig. Adrenalinet som hade pumpats ut i mina blodådror började verka och jag visste direkt hur jag skulle svara på första frågan.
 
 
Som belöning efter tentan (eller som Marcus sa, något att trösta sig med om det skulle gå åt helvete med den, men det tycker jag inte att den gjorde!) har jag precis plockat fram en Ben&Jerry's från frysen som ska avnjutas framför en film. Ikväll kommer också älskling till Norrköping, hur underbart är inte det?! Sen - typ imorgon - ska jag börja fila på den individuella inlämningen om identitet som jag måste göra för SKA. Men inte nu, nu ska jag gå och hämta en sked istället.

Und wir gehen Hand in Hand / Und wir wandern auch durch den Regen / Übers Wasser in ein neues Land

I lördags när det var ett så himla fint sensommar-väder tog jag och älskling en varsin cykel och begav oss ut på äventyr i min hemtrakt. Tycker om små utflykter som verkligen tar vara på ögonblicket som det är!
 

Det där det gjorde de fan så bra- hej! En skål ut botten för SKAnsen vi tar

Måndag.
 
Ikväll har jag ingen fest att gå på, jag behöver inte längre springa omkring i ovven och förmedla information hela tiden. Ikväll har jag istället tid för att varva ner med en bra bok eller film. Men imorgon, eller på onsdag när mina reserver är fylda igen med energi kommer jag ringa en vän rastlöst och fråga "och vad gör vi nu?"
 
Två veckors Nolle-P är över. Det har varit två veckor fylda med stress, utmattning och ett pussel för att få ett livsschema med aktiviteter, föreläsningar, möten och gärna lite sömn och mat att gå ihop. Men samtidigt har jag fått lärt känna många nya personer, gjort saker som jag aldrig har gjort förut och haft riktigt jäkla roligt med nollan! Nervositeten som uppstår precis innan ert videospex som du har skrivit screenplay till och redigerat ska visas upp inför ca 100 personer under en fulsittning. Hur imponerad jag har blivit av mina vänners mod och styrka av att klara av tuffa situationer. Och att få höra av nollan att de tycker att Nolle-P har varit jättebra, det är den bästa beröm vi kunde ha fått.
 
TACK nollan för att ni kom under Nolle-P, hoppas att vi fortsätter att ses i höst!
 
Men en särsklid eloge vill jag ge mina fantastiska vänner, Anna, Anna S, Lorena och Manuel som jag har arbetat med sen februari med planering och genomförande av Nolle-P. Utan er skulle detta inte vara möjligt. Och jag skulle också vilka tacka alla andra faddrar som har hjälpt till under Nolle-P, bistått med att möta nollan på uppsamlingsplatsen, ordna lekar till förfesterna och bara finnas där för oss och nollan. Ni är bättre än bäst!

Carpe Diem

 
...Och varje dag känns som 72 timmar. Jag pendlar mellan Norrköping och Linköping för föreläsningar, springer omkring i overall och lär ut dans till nollan. Kommer hem allt mellan 21-02 på nätterna, dricker te med en vän och pustar ut för ett ögonblick innan jag åter igen ska iväg på möten. Träffar en massa människor. Gamla vänner sen tidigare, nya studenter och personer från Tyskand, Asien som älskar att leva i Sverige. Det är fint. Mycket fint. Stressigt tokiga veckor under Nolle-P, en ny termin på universitetet och på en jord som fortfarande snurrar. Men jag gillar det, annars skulle jag inte leva så här fritt. Jag ler och känner höstsolen än värma mitt ansikte när jag blundar.

En tradition som Linköpings universitet har (även i Norrköping)

Ehe - vem trodde jag att jag kunde lura?
 
Visst, jag är i Norrköping och har unlimit internet igen. Men också sjukt många förberedelser inför Nolle- P att göra. Så jag hinner inte med att ladda upp med bilder från roadtrippen, de får nog vänta på en tråkig och grå oktoberdag för att komma upp. För att nu händer en massa andra roliga saker istället! Som igår, då vi satt i timmar på märkesbacken för att måla på den blöta asfalten. Eller rättare sagt, med presenning, skubborste, pappersrullar, handukar och en stor potion stark vilja fick vi tillsist vårt sektionsmärke, fadderistmärke och festeristmärke målade på backen, fastän det regnade under förmiddagen. Fy skam den student som ger sig!
 
 
Jag fick ta ansvar för att sektionsmärket blev målat, visst blev Karl-Beril småcharmig? (Och nu ska vi inte börja diskutera den eventuella politiska vinklingen på mitt program, för vem gillar inte Sagan om Karl-Bertils julafton?) Jag ritade först med krita på marken, som jag och Dennis sen målade.

 
Vårt eminenta festeri SKAndal!
 
 
... Och tillsist fadderiet SKAnsen med den orange flugan, där jag är spexansvarig. Imorgon börjar Nolle-P, och då blir det två veckor fyllda med aktiviteter och fester för de nya studenterna! Woop woop!

17 Juli 2013

Hej!
 
Idag har både jag och älskling varit lediga, och då passade vi på att göra en liten lunch-utflykt i hemtrakten. Har jag någonsin nämt att hans föräldrar är skilda? Som mest är vi i Bromma, men som nu är vi också en hel del i Vårberg. I Vårberg finns det ett litet berg (kanske därifån ortens namn kommer ifrån?) och det valde vi att gå uppför med lunch-påse i handen.
 
 
Älskar svensk sommar när den visar sin bästa sida! Då menar jag inte glass under moln, utan 25 grader varmt och svalkande vindar. Jo, vi har sånt här också ;) Något annat jag också tycker om är att titta ut över skylines. Den bästa jag vet är från Ferhnsehntrum i Berlin, men den här var inte dum heller!
 
 
Från Vårbers berg kunde vi se över nästan hela söderrort, från Fittja till odefinerbara höghus i motsatta väderstreck. Vi såg miljonområden och en massa mark som varken kan kallas för skog eller park. Jag funderade över det rätta ordet en stund och kom fram till grönområden passade bäst. Skog, men inte vildvuxet. Jag är förvånad över att så pass mycket grönområden fortfarande finns kvar! Jag trodde att det var mer bebygt i Stockholms förort. Och så kommer det säket bli om 50 år, med tanke på den starka bostadsfrågan som finns idag.
 
 
Den här utsikten tycker jag ändå som bäst om, med Ville i blickomfånget! ♥

Ett hyllningstal

Den sjätte juli var jag så himla pepp efter jobbet! När jag väl kom hem städade jag lite snabbt i huset, tog en dusch, satte på mig en blommig klänning och trampade sen på gasen i mammas bil. Jag skulle nämligen åka och hämta några tjejer vid en busshållplats cirka en mil bort, för på kvällens agenda stod det Trädgårdskalas hemma på min altan!
 
Tillsist och totalt var vi nio tjejer som sen stod i köket för att laga en färsk lax i ugnen, qinoa och en stor sallad till det. Resa till Island och Nya Zeeland diskuterades, pojkvänsbestyr och sommarjobb. När matkoman slog till spelade vi kubb, som verkligen måste vara en av sommarens roligaste spel! Elin hade tagit med sig en jättegod rabarberpaj och kladdkaka som efterätt.
 
Innan några var tvugna att lämna oss, tog jag en bild på alla ståendes på en klippa med sjö och solnedgång bakom sig. Jag är stolt över mina åtta starka, fantastiska, fina, otroligt nördiga och inspirernade tjejer som jag lärde känna under gymnasiet. Även om vi numera lever på olika platser runt om i Sverige - och snart världen - vet jag att jag alltid kommer kunna vända mig till dem, ovansätt problem eller lyckobesked. Friendship never ends, jag älskar er ♥
 

RSS 2.0