Hjärnan sätter gränser för hjärtat

I måndags förra veckan satt jag utanför en liten stuga i blåsten och läste den fösta boken av Jonas Gardells triologi Torka aldrig tårar utan handskar, drogs tillbaka trettio år i tiden till ett för mig obekant Stockholm och fick ta del av en förtvivlad kärlekshistoria. Samma dag startade Pride-veckan i Stockholm år tvåtusen tretton, då hbtq uppmärksammas och firas stort. Kärlek mellan könen är inte längre någon skam, eller som ett uttryck som jag har vuxit upp med, du blir inte kär i ett kön, utan i en person.
 
Samma vecka eskalerade bloggar med diverse inlägg om att det är okej att vara kär i vem som helst ovansätt kön, så himla fint att läsa! Men igår när jag satt och tittade på en dokumentär om homosexuallitet i Uganda väcktes en fråga inom mig. Jag har än inte kommit på något svar. För att i Uganda är det så, att homofobin är ett väl utbrett fenomen i deras samhälle. Många såg idéen om att homosexuallitet är fel som en självklarhet, utan att ens reflektera över det. Jag kan dra tydliga paralleller mellan det och Sverige under första halvan av 1900-talet, då homosexuallitet länge klassades som en sjukdom. Ifrågasattes den idéen då?
 
Ja, självklart gjorde man det tillsist! Pride är ett tveklöst bevis på detta. 
 
Tillsist.
 
Den här tillgjorda fixerade idéen om att ett visst folk skulle vara farliga. Att de sprider fel moal, är sjuka och borde kunna staffas för hur de egentligen är. I Uganda är homosexuella brännmärkta, men inte i Sverige längre. Min frågan som uppstod under dokumentären är istället, vilket folk tycker vi är farliga idag? Vilket folk ser vi snett på, behandlar annorlunda på grund av fördommar och är endast en tillgjord, fixerad idé i Sverige år tvåtusen tretton?
 
Vi får aldrig sluta med att ifrågasätta, reflektera och radera de fördommar vi har idag, och försöka se hur de gestaltar sig i verkligheten. Om vi gör det kommer jorden städigt bli en bättre plats att leva på, det tror jag stenhårt på. Kärlek har inga gränser, ovansätt hudfärg, nationalitet, kön etc. Och de gränser som finns kvar, de ska vi riva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0